Är Rådande Samhälle Värt att Försvara - Conny Grewe

Ja, varför är inte det nuvarande samhället värt att kämpa för...

"Ryggmärgen vill skratta. Skadeglädjens impulser kommer farande genom mig, ett hånfniss i 432 kilometer i timmen, av TT-nyheten om ungdomarna som diskvalificerats från lumpen. När Pliktverket skulle kalla svenskar i mönstringsmyndig ålder dög bara en tredjedel. De övriga sorterades bort.

”Ofta handlar det om psykiska bekymmer som depression och ångest”, står det.

Orden som genast tar täten i min hjärna: söndercurlade, snöflingor, laktosintoleranta, någonting om triggervarning, någonting om trygga rum.
Det är inga originella tankar; reflexer är sällan banbrytande.

Sedan kommer skammen. För den som vill utgjuta sig över en hel generation unga på ärten är det ju ständig högsommar. Vindriktningen alltid densamma. Det är lite för enkelt.

Så jag tänker i stället på min egen lumpartid på 1990-talet: då var det en bedrift att få frisedel, många ansträngde sig för det, slet med att framhäva sin egen oduglighet, i striktast tänkbara tillämpning av jantelagen. Folk kom ut som sängvätare, knarkare och andra öknamnsdiagnoser för att slippa undan. En kille från Slite ljög att han var bög. Sades det.
Flyktbeteendet löper nog genom tiderna.

Ändå är siffrorna anmärkningsvärda. Jag har fastnat med huvudet i dem. Två tredjedelar! De flesta människor blir till slut för ärrade av hopp för att våga hoppas, men det är sorgligt att kidsen redan saknar tillförsikt. Å andra sidan kanske deppigheten är ett sundhetstecken, den enda rimliga reaktionen på en ekonomisk ojämlikhet som är större än på flera decennier, att det inte finns några bostäder att flytta till, att vi är mitt i en lågkonjunktur, direkt efter en pandemi, under ständigt pågående klimatkris, bara ett par felriktade missiler bort från ett nytt världskrig.

Välfärden? Den befinner sig i ett fortlöpande borttrollningsnummer.
”En vacker dag ska allt det här bli ditt”, brukar jag hota min dotter.
I dag handlar politiken bara om att vi ska stoppa en massa dåliga saker, inte bygga något.

En vän till mig läste nyligen Per Anders Fogelströms Stockholmssvit. Det var en enormt exotisk upplevelse, berättar hon. Men det var inte miljöerna som fick henne att häpna, det var skildringen av människors tro på det gemensamma och övertygelsen om en ljusare framtid: hela tiden detta strävande framåt, i förvissning om förbättringar för de kommande.

Sviten skrevs under de svenska rekordåren så samtidens idealism färgade såklart Fogelströms bläckband (hans författarporträtt vid skrivmaskinen, komplett med en folkhemscigarett i fingerklykan, är som en moodboard för framtidstro).

Den kollektiva idén gick då ut på att färdigställa ett samhälle för hela folket. I dag handlar politiken bara om att vi ska stoppa en massa dåliga saker, inte bygga något. Hoppet rundas av nedåt.

Så tanken att en generation djupt deprimerade ungdomar ska försvara ett deprimerande samhälle och den deprimerande framtid de står inför... den linjerar inte riktigt med Ulf Kristersson, chefen för sagda samhälle, och hans styvt nationalromantiska vision där medborgarskapet automatiskt innebär att alla ”med vapen i hand och med livet som insats” försvarar landet.

Det behöver förstås inte vara så här tråkig stämning. Detta är förmodligen ingen rolig text att läsa, den är i fall rätt trist att behöva skriva. Men det blir tydligt vilket utrymme som finns, vilket hålrum som står att fylla, för en samlande rörelse som vill någonting.

När depressionen slog till 1929 hade Per Albin Hansson nyligen lanserat idén om folkhemmet. Under vår tids depression, vad finns det att hoppas på, att staga upp morgondagen med, annat än mer plånbokspolitik? Det vore spännande med klara visioner som för en gångs skull inte har rötter i nazismen.

Och det vore bra om samhällets bärande funktioner, tja funkar.
Nu blev det banalt här; grundläggande behov är sällan banbrytande.
Men kanske måste vi börja med att bygga ett samhälle som gör människor starka nog att skydda det."

De Fria är en folkrörelse som jobbar för demokrati genom en upplyst och medveten befolkning!

Stöd oss:
SWISH: 070 - 621 19 92 (mottagare Sofia S)
PATREON: https://patreon.com/defria_se

HEMSIDA: https://defria.se
FACEBOOK: https://facebook.com/defria.se